Psaltaren 62
Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer min räddning.
3 Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg.
4 Hur länge skall ni ansätta mig,
samfällt storma an
som mot en lutande vägg,
en fallfärdig mur?
5 De har enats om att störta ner mig.
De älskar svek,
med munnen välsignar de,
men i sitt hjärta förbannar de.
6 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
7 Han är klippan som räddar mig,
min borg där jag står trygg.
8 Från Gud kommer min hjälp och min ära,
Gud är min tillflykt, min starka klippa.
9 Sätt alltid din lit till honom, du folk,
öppna ditt hjärta inför honom.
Gud är vår tillflykt.
10 Bara en vindfläkt är människorna,
de dödliga endast ett bländverk.
Läggs de i vågskålen höjer den sig,
ja, de är lättare än luft.
11 Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer,
förtrösta inte på den.
12 Ett har Gud talat,
två ting har jag hört: att Gud har makten,
12 att du, Herre, är trofast.
Du lönar var och en efter vad han har gjort.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evighet. Amen.