2Mos 15:1-4, 8-13, 17-18
Jag sjunger till Herrens ära. +
stor är hans höghet och makt.
Häst och vagnskämpe vräkte han i havet.
2 Herren är min kraft och mitt värn,
han blev min räddning.
Han är min Gud, honom vill jag prisa,
min faders Gud, honom vill jag lovsjunga.
3 Herren är en kämpe
— Herren är hans namn.
4 Faraos vagnar, hela hans här, kastades i havet,
hans tappraste män dränktes i Sävhavet.
8 Du frustade, och vattnet tornade upp sig,
vågorna stod som en mur,
strömmarna stelnade mitt i havet.
9 Fienden sade: Jag skall förfölja dem,
hinna i kapp dem,
fördela bytet, stilla min lystnad,
jag skall dra mitt svärd
och beröva dem allt.
10 Du blåste på dem och havet höljde dem,
de sjönk som bly i väldiga vatten.
11 Vem är som du bland gudarna, Herre? +
Vem är som du, majestätisk och helig,
värdig fruktan och lovsång, mäktig att göra under?
12 Du sträckte ut din hand,
och jorden slukade dem.
13 Du ledde med trofast kärlek det folk som du friköpt,
förde det med makt till din heliga boning.
17 Du ledde dem fram och planterade dem
på det berg som är din egendom,
den plats du gjort till din boning, Herre,
den helgedom, Herre, du själv har grundlagt.
18 Herren är konung
nu och för evigt.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evighet. Amen.