AKKS
Nyhetsbrev
Evangelisation 2000
100 ÅR EFTER AZUSA STREET
Vem kunde ana detta år 1906, då en väckelse började spira
i Los Angeles? Att hundra år senare skulle människor komma i tusental från
hela världen, från alla kyrkor och samfund, för att fira det oerhörda
andliga genombrott som där skedde. En liten grupp
afro-amerikaner som längtade efter ett vitalare andligt liv blev avstängda
från Andra Baptistkyrkan i Los Angeles 1905. Man fick tillgång till en f d
metodistkyrka, senast använd som loge och lagerlokal, vid Azusa Street. 14
april 1906 öppnades denna gudstjänstlokal – bland hö och sågspån och med
två skolådor som predikstol. Ledare för gruppen var den ödmjuke och olärde
William Seymour, handikappad och av slavfamilj.
Men Gud älskar de små. Det väckelsemöte som då inleddes varade i tre år,
dag och natt. Ibland var upp till tusen personer samlade. Människor drogs
dit från hela världen för att få uppleva pingsten.
Snart gick strömmen i motsatt riktning. Som en löpeld spreds väckelsen
över världen. Men den mötte också hinder. De ”andedöpta” stöttes ut ur
kyrkor och samfund. De hånades, föraktades, förtalades och måste därför
bilda egna församlingar eller tiga med sin erfarenhet.
1960 kom nästa stora överraskning. Kyrkoherden inom episkopalkyrkan,
Dennis Bennett i Los Angeles, tog emot Andens dop, och han varken teg
eller lämnade sin kyrka. Det blev uppror i församlingen och man vägrade
att behålla honom. Han fick överta en liten tynande församling på en
bakgata i Seattle. Detta blev början på den karismatiska förnyelsen i de
protestantiska kyrkorna.
I Katolska kyrkan hade påven Leo XIII redan på 1890-talet förklarat det
kommande 1900-talet som den helige Andes århundrade. Han bad alla världens
biskopar att samla de troende och be om ett nytt Andens utgjutande. Men de
skulle behövas ett koncilium för att bryta ner de stela strukturerna.
Påven Johannes XXIII inledde andra vatikankonciliet 1962 med bönen: ”Kom
helige Ande och förnya dina under i vår tid som i en ny pingst!”
Han blev bönhörd. Konciliet avslutades 1965 och den karismatiska
förnyelsen i Katolska kyrkan inleddes i januari 1967. Samma år startade
också den judiska messianska rörelsen, också den till stor del
karismatisk. Ungefär vid samma tid kom också huskyrkorörelsen igång, fröet
till dagens fristående karismatiska församlingar. Även ortodoxin har fått
sin förnyelse. Idag räknar man med att minst 600 miljoner kristna och
judar har erfarit pingstens nåd.
Alla delar av kristenheten är alltså berörd av vår tids pingst, den
största andeutgjutelsen någonsin. Den helige Ande är kärlekens och
enhetens Ande. Någonting händer i dem som tar emot honom. En ny kärlek
spirar fram inom kristenheten. Vår tids pingstförnyelse har utvecklats
till världshistoriens största, och enda spontana, ekumeniska rörelse genom
tiderna. Man har insett att man faktiskt kan göra allt gemensamt: be, fira
gudstjänst, läsa bibeln, arbeta med projekt av alla de slag, undervisa,
bedriva själavård, evangelisera…
Man arbetar också på att det judiska folket ska kunna inta sin plats i
Kristi/Messias´ kropp. Man inser alltmer att det judekristna vittnesbördet
fattas idag, och att detta är handikappande. Jesus, Maria och alla de som
lade grunden inom kristendomen var judar. Kristi kropp kan aldrig kan bli
hel om inte alla lemmarna finns med.
Den väckelse som inleddes vid Azusa Street för exakt 100 år sedan har
alltså börjat omvandla hela kristenheten. Det är sant att många ännu inte
berörts särskilt mycket av denna förvandling. Rädsla och fördomar finns
kvar på många håll. Men jag tar till mig påven Johannes Paulus´ II:s ord:
”Gör den helige Ande känd och älskad i vår tid, som hungrar efter hopp.
Hjälp till att ge liv åt den pingstens kultur som är den enda som kan
frambringa en kärlekens civilisation och en fredlig samexistens bland
människor. Tröttna aldrig på att med ihållande envishet be: Kom helige
Ande! Kom!”
Påven Benedikt XVI fortsätter på samma linje. Till de katolska rörelsernas
folk, samlade på Petersplatsen under pingsten 2006, sade han: ”Den helige
Ande ger de troende en skarpare blick för världen, livet, historien, och
gör dem till främjare av det hopp som aldrig kommer på skam… Över er alla
ber jag om ett utgjutande av Andens gåvor, så att vi också idag kan
uppleva en förnyad pingst.”
Lillemor Hallin |