Hem
  |  Login

Helgonkalender:

Minimera

Dagens läsningar i mässan:

lördag den 28/3

lördag vecka 4 fastan,

Jer 11:18-20 Ps 7:2-3, 9b-12 Joh 7:40-52

Jer 11:18-20:
Herren lät mig veta det, och då förstod jag. Ja, du lät mig se deras handlingar. Själv var jag som ett fogligt lamm som leds till slakt. Jag insåg inte att det var mot mig de smidde sina planer: "Låt oss fördärva trädet medan det har sav, låt oss utplåna honom ur de levandes land, så att ingen längre minns hans namn!"

Herre Sebaot, rättvise domare, du som prövar njurar och hjärtan,
låt mig få se dig ta hämnd på dem,
ty dig har jag anförtrott min sak.

---

Ps 7:2-3, 9b-12:
Herre, min Gud, jag flyr till dig,
rädda mig från förföljarna, befria mig,
så att ingen river min strupe som ett lejon
och släpar bort mig utan räddning.

Jag är rättfärdig, utan skuld.
Gör slut på de ondas anslag,
låt den som har rätt stå fast!
Ty han som prövar hjärtan och njurar,
han är en rättfärdig Gud.

Gud håller min sköld,
de redbara räddar han.
Gud är en rättvis domare,
en Gud som alltid kan vredgas.

---

Joh 7:40-52:
Några i hopen som hörde detta sade: "Han måste vara Profeten", och några sade: "Han är Messias." Men andra sade: "Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?"
Så blev hopen oenig om honom. Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom.
När deras folk kom tillbaka frågade översteprästerna och fariseerna: "Varför har ni inte tagit hit honom?"
De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han."
Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad."

Nikodemos, som själv satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?"
De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen."

____
Fastan II

Bön:
Barmhärtighetens Herre och tröstens Gud, styr våra hjärtan och tankar, ty utan nådens hjälp kan ingen leva dig till glädje. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


söndag den 29/3

söndag vecka 5 fastan, FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN

Hes 37:12-14 Ps 130 Rom 8:8-11 Joh 11:1-45

Hes 37:12-14:
Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.

---

Ps 130:
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
Herre, hör mitt rop,
lyssna när jag bönfaller dig!
Om du lade synder på minnet,
Herre, vem kunde då bestå?
Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.

Jag väntar på Herren,
jag längtar,
jag hoppas få höra hans ord.
Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
än väktarna efter morgonen.
Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd
och makten att befria.
Han skall befria Israel
från alla synder.

---

Rom 8:8-11:
De som är kvar i sin köttsliga natur kan inte behaga Gud.

Ni däremot är inte kvar i den utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er. Men den som inte har Kristi ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er, så är visserligen kroppen död på grund av synden, men anden har liv på grund av rättfärdigheten. Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.

---

Joh 11:1-45: Lasaros uppväcks
En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.) Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: ""Herre, din vän är sjuk." När Jesus hörde det sade han: "Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den."

Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, men sedan sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!"
Jesus svarade: "Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom."
Efter att ha sagt detta fortsatte han: "Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom." Då sade lärjungarna: "Herre, sover han, så blir han frisk."
Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. Då sade Jesus rent ut till dem: "Lasaros är död. Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom."
Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med för att dö med honom."

När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om." Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå." Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen."
Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"
Hon svarade: "Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen."

Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där.

När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött." När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: "Var har ni lagt honom?" De sade: "Herre, kom och se."
Jesus föll i gråt.
Då sade judarna: "Se, hur mycket han höll av honom." Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?"

Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: "Ta bort stenen." Den dödes syster Marta sade då: "Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar." Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"

De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig." Sedan ropade han med hög röst: "Lasaros, kom ut." Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: "Gör honom fri och låt honom gå."

Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.

____
Fastan A

Bön:
Ge oss, Herre, kärlekens gåva och glädje, så att vi lever av den hängivenhet i vilken Kristus gick sitt lidande till mötes och frälste världen. Genom honom, Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


måndag den 30/3

måndag vecka 5 fastan,

Till Dan A:1-9,15-17,19-30,33-63 Ps 23 Joh 8:12-20

Till Dan A:1-9, 15-17, 19-30, 33-62:
I Babylon bodde en man som hette Jojakim. Han tog sig en hustru som hette Susanna, Hilkias dotter, en mycket vacker och gudfruktig kvinna. Hennes föräldrar var rättfärdiga människor och hade uppfostrat sin dotter efter Moses lag. Jojakim var mycket rik och hade en park i anslutning till sitt hus. Judarna brukade samlas hos honom, eftersom han var den mest ansedde av dem alla. Detta år hade två av folkets äldste utsetts till domare. Det var om den Härskaren sade: "Laglöshet kom från Babylon, från de äldste och domare som gällde för att styra folket." Dessa både höll alltid till i Jojakims hus, och alla gick till dem med sin rättstvister.

Vid middagstid, när folket hade avlägsnat sig, brukade Susanna gå ut i sin mans park och promenera där. Dag efter dag såg de två äldste henne komma ut och promenera, och de greps av åtrå till henne. De hängav sig åt brottsliga tankar, de vände inte längre blicken mot himlen utan glömde vad rätt och rättfärdighet kräver.

Medan de nu gick och väntade på ett lämpligt tillfälle, kom hon en dag ut som hon brukade, med bara två tjänsteflickor i sällskap, och hon fick lust att bada i parken, eftersom det var hett. Det fanns ingen där utom de båda äldste, som låg gömda och tittade på henne. Och hon sade till flickorna: "Hämta hit olja och parfymer och stäng porten till parken, så att jag kan bada."

När flickorna hade gått, reste sig de två gamla männen och rusade fram till Susanna och sade: "Porten till parken är stängd, och ingen ser oss. Vi vill ha dig - gör som vi vill och ligg med oss! Annars skall vi vittna mot dig och säga att en ung man var hos dig och att det var därför du skickade i väg flickorna." Susanna jämrade sig och sade: "Jag har ingen utväg. Om jag gör som ni vill, blir det min död, och om jag inte gör det, kan jag ändå inte undkomma er. Men det är bättre för mig att inte göra det och råka i ert våld än att synda inför Herren." Och hon började ropa högt, men de båda männen ropade de också, och den ene sprang och öppnade parkporten. När husfolket hörde skrikandet i parken, rusade de ut genom bakdörren för att se vad som hade hänt henne. De gamla männen berättade sin historia, och slavarna blev djupt generade, ty aldrig hade något sådant sagts om Susanna.

Nästa dag, då folket samlades hos hennes man Jojakim, kom de två gamla männen dit, fyllda av sitt brottsliga uppsåt att få Susanna dömd till döden. De tog till orda inför folket: "Skicka efter Susanna, Hilkias dotter, Jojakims hustru." Man skickade efter henne, och hon kom tillsammans med sina föräldrar och sina barn och alla sina släktingar.

Hennes anhöriga grät, liksom alla åskådarna. De två gamla männen ställde sig mitt bland folket och lade händerna på hennes huvud. Gråtande såg hon upp mot himlen, ty i sitt hjärta förtröstade hon på Herren. Männen sade: "Medan vi ensamma promenerade i parken kom denna kvinna ut i sällskap med två tjänsteflickor, lät stänga parkporten och skickade i väg flickorna. Då kom det fram en ung man ur ett gömställe och lade sig ner med henne. Vi befann oss i ett hörn av parken, och när vi såg den brottsliga gärningen sprang vi fram till dem, och vi såg att de var tillsammans. Mannen kunde vi inte få fast, han var starkare än vi och öppnade porten och var försvunnen, men kvinnan här grep vi och frågade vem den unge mannen var. Men det ville hon inte tala om för oss. Detta är vårt vittnesmål.« Eftersom de var folkets äldste och domare, blev de trodda av de församlade, och Susanna dömdes till döden. Då ropade hon högt: »Evige Gud, du som ser det fördolda och känner till allt innan det sker, du vet att de har vittnat falskt om mig. Och nu skall jag dö, fastän jag inte har gjort något av det som dessa män i sin ondska har beskyllt mig för."

Herren hörde hennes bön. När hon fördes bort för att avrättas, lät Gud den helige Ande vakna hos en ung pojke som hette Daniel, så att han gav till ett högt rop: "Jag är oskyldig till den här kvinnans blod." Alla vände sig mot honom och frågade: "Vad är det du säger?"
Då ställde han sig mitt bland dem och sade: "Vilka dårar ni är, israeliter! Utan förhör och utan att utröna sanningen har ni dömt en Israels dotter. Gå tillbaka till domstolen, de här männen har vittnat falskt mot henne."

Alla skyndade tillbaka, och de äldste sade till honom: "Kom och sätt dig här bland oss och låt oss höra vad du har att säga, ty Gud har gjort dig till en av de äldste."
Daniel svarade: "Skilj dem åt och håll dem på avstånd från varandra, så skall jag förhöra dem." När man hade skilt dem åt, kallade han till sig den ene av dem och sade: "Du som har åldrats i ondska, nu har dina gamla synder hunnit upp dig, de orättfärdiga domar du fällde när du dömde oskyldiga och frikände skyldiga, fastän Herren säger: Den oskyldige, den som har rätt, skall du inte sända i döden. Om det nu är så att du såg kvinnan, tala då om vad det var för träd de låg under när du såg dem."
Han svarade: "Under en pil."
- "Det var rätta ordet, den lögnen blev din död", sade Daniel. "Guds ängel har redan fått befallning att genomborra dig med sin pil."
Sedan skickade han bort honom och lät föra fram den andre och sade: "Du som är ättling till Kanaan och inte till Juda, skönheten har dårat dig och begäret har fört dina tankar på avvägar. Så här har ni behandlat Israels döttrar, och de har gjort er till viljes av rädsla, men denna dotter av Juda fann sig inte i era lagbrott. Säg mig nu alltså vad var det för träd de låg under när du ertappade dem?"
Han svarade: "Under en järnek."
- "Det var rätta ordet, den lögnen blev din död också", sade Daniel. "Guds ängel står beredd att klyva dig med svärdets järn. Han skall göra slut på er båda." Då ropade alla de församlade högt och prisade Gud, som räddar dem som sätter sitt hopp till honom. De vände sig mot de två gamla männen, eftersom Daniel med deras egna ord hade visat att de hade vittnat falskt, och lät dem lida det samma som de i sin ondska hade tänkt ut mot sin nästa, så att Moses lag blev uppfylld, och de avrättades. Så räddades ett oskyldigt liv den dagen.

---

Ps 23:
Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

---

Joh 8:12-20:
Jesus talade till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."
Fariseerna sade då: "Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt."
Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. Om jag ändå dömer är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig. Och i er egen lag står det att vad två vittnar är giltigt. Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig."
Då frågade de: "Var finns din far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader."

Det var vid skattkammaren han sade detta, medan han undervisade i templet. Men ingen grep honom, hans stund hade ännu inte kommit.
Fastan II

Bön:
Barmhärtige Gud, din nåd har gjort oss rika på himmelsk välsignelse. Led oss från syndens gamla liv så långt in i nådens nya rike, att vi bereds för himlens härlighet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


tisdag den 31/3

tisdag vecka 5 fastan,

4 Mos 21:4-9 Ps 102:2-3, 16-21 Joh 8:21-30

4 Mos 21:4-9: Kopparormen
Israels barn bröt upp från berget Hor och tog vägen åt Röda havet till för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten, så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid den usla föda vi får."
Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och dessa bet folket. Och mycket folk i Israel blev dödat.
Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat därmed att vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket.
Då sade Herren till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en stång. Sedan må var och en som har blivit ormbiten se på den, så skall han bli vid liv." Då gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den på en stång. När sedan någon hade blivit biten av en orm, såg han upp på kopparormen och blev så vid liv.

---

Ps 102:2-3, 16-21:
Herre, hör min bön,
låt mitt rop nå fram till dig.
Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Lyssna till mig,
skynda att svara när jag ropar.

Folken skall frukta Herrens namn
och jordens alla kungar hans härlighet,
när Herren har byggt upp Sion
och visat sig i sin härlighet.
Han har hört de utblottades bön,
deras bön har han inte föraktat.

Detta skall skrivas ner för kommande tider,
och nya släkten skall prisa Herren,
när han ser ner från sin heliga höjd,
när Herren från himlen blickar mot jorden,
lyssnar till fångarnas jämmer
och friger dem som är dömda att dö.

---

Joh 8:21-30
Vid den tiden sade Jesus till fariseerna: "Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma."
Judarna sade då: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?"
Han sade till dem: "Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är, skall ni dö i era synder."
De frågade: "Vem är du då?"
Jesus svarade: "Varför talar jag alls till er? Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen."
De förstod inte att han talade till dem om Fadern. Och Jesus sade: "När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom." När han sade detta, kom många till tro på honom.

____
Fastan II

Bön:
Herre, ge ditt folk uthållighet på vägen och lydnad för din vilja, så att nya människor i vår tid tjänar dig med iver och glädje. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


 

Mässan, tideböner on line:

[Påvens kapell S:ta Marta mässa varje morgon 07.00 samt annat från Vatikanen]

[Taize tidebön via Fb-sidan varje dag 20.30]

[S:t Lars Uppsala via Fb-sidan sö 11.00 Även vardagar, se hemsidan]

[Dagens läsningar på
Sthlms katolska stifts
hemsida
]

Andlig kommunion: Man kan be följande bön.
“My Jesus, I believe that You are present in the Most Holy Sacrament of the altar. I love You above all things, and I desire to receive You into my soul. Since I cannot at this moment receive You sacramentally, come at least spiritually into my heart ... I embrace You as if You were already there and unite myself wholly to You. Never permit me to be separated from You.”  [påve Franciskus, CNS]

 

 

Ekumeniskt:

Appar från Fjellander Media:Tidegärden för IPadTidegärden för Android