AKKS Nyhetsbrev

Evangelisation 2000


Nyhetsbrev februari 2006
 

VARFÖR BEHÖVS DEN KARISMATISKA FÖRNYELSEN?

Ur ett föredrag av P. Raniero Cantalamessa OFM Cap, hållet i England 2005.
Good News Jan/Febr 2006. Översatt och förkortat av Kerstin Jonsson

Dopet i den Helige Ande är den karismatiska förnyelsens stora gåva. Vi behöver uppfyllas –
och då och då fyllas på igen - med Helig Ande. Därför är det mycket viktigt att förstå vad dopet
i Anden verkligen är. Jesus sade till apostlarna innan han lämnade den här jorden: ”Johannes
döpte med vatten, men ni skall bli döpta med Helig Ande om bara några dagar.” (Apg. 1:5)

Det räcker med att se vad som hände några dagar senare för att förstå vad dopet i den Helige Ande är. Vad var det som hände? Pingst. Dopet i Anden ÄR pingst. För apostlarna var det den första pingsten; för oss är det en ny pingst.

Det handlar inte om en idé utan om erfarenhet. Vi får själva vara med om det som andra erfarit. Detta innebär en ny början, för det är bara när vi tar emot verkligheten som något händer med oss.

Kom ihåg vad som hände på pingstdagen. Det kan jämföras med det som händer i eukaristin. I mässan upprepar kyrkan inte bara Jesu ord och handlingar vid den sista måltiden. När handlingarna och orden görs och sägs av en vigd präst händer undret igen och minnet blir NÄRVARANDE. Samma sak händer när vi upprepar pingstberättelsen. Det är inte något sakrament, men verkligheten är densamma.

Om denna händelse upprepas av en skara troende i bön och förväntan händer undret igen. Detta är det tillfälle då kyrkan grundades. Därför är det viktigt att denna händelse i Bibeln alltid hålls fram.

När Herren skall göra något mycket viktigt föregås det alltid av tecken och ljud för att dra till sig uppmärksamhet. Detta hände vid skapelsen, vid bebådelsen, uppståndelsen, pingsten. Och det kommer naturligtvis att bli så också vid den andra tillkommelsen. När Gud skall göra en av sina viktigaste handlingar i frälsningshistorien, sänder Han tecken och ljud för att göra apostlarna uppmärksamma på denna viktiga och centrala händelse.

Det var två tecken. De hörde något .. en kraftig vind. Apostlarna visste att vind och ande är samma ord (på grekiska ´ruah´). Vinden är en symbol för Guds makt. Vinden kan anta många former; ibland är den så stark att den rör upp oceaner. Ingen kan hejda vinden. Vi kan lagra elektricitet, men vi kan inte lagra vinden. Detta visar hur dåraktigt det är om vi försöker kontrollera Anden. Vinden kan också vara mycket mild, som vår andedräkt. Om vi slutar andas dör vi. Vinden är en symbol för kraft, mildhet, närhet till Gud. Den finns både inuti oss och utanför.

De såg någonting … tungor som av eld. Detta hade betydelse för apostlarna. Johannes döparen sade: ”Jag döper er med vatten, men han som kommer efter mig skall döpa er med Helig Ande och eld.” Elden är symbolen, Anden är verkligheten. Efter påsken andades Jesus på dem och sade: ”Ta emot Helig Ande”. Åter använde han bilden av andningen. Vinden är Guds kraft och Anden är Guds renande kraft. Hetta och eld kan rena. Apostlarna väntade under tystnad. De var redo; tecknen hade kommit; och nu till verkligheten. Det är lätt att hoppa över den centrala meningen här: ”De fylldes alla av Helig Ande.” (Hur ofta har vi inte hört eller läst dessa ord utan att något händer eftersom vi inte förväntade oss att något skulle hända?!)

De fylldes alla av Helig Ande. Vad betyder det? Från teologin vet vi att den Helige Ande är Guds kärlek. Den Helige Ande är den kärlekens flamma som brinner mellan Fadern och Sonen och som är så verklig att den är en person. I stället för kärlek skulle vi kunna använda ord som liv, glädje, tacksamhet etc. ”De fylldes av Helig Ande = de fylldes av Guds kärlek.” De blev totalt indränkta i Treenighetens liv. Dörren öppnades och ett Niagarafall av Guds kärlek flödade över dem.

Min egen erfarenhet av Andens dop var att jag då för första gången blev djupt medveten om vad det innebär att vara älskad av Gud. Det var också apostlarnas erfarenhet vid pingsten.

Vi vet, också på ett mänskligt plan, att endast kärleken medför lycka. Tänk er apostlarnas lycka! Tänk er den underbara glädjen i Marias ansikte när hon såg dem förkunna sitt eget Magnificat. Liksom Maria öveskuggas apostlarna nu av kraft från höjden. Det är en direkt parallell mellan Maria/bebådelsen/Magnificat och det som hände med apostlarna vid pingsten. Lukas gör den anknytningen när han i sitt evangelium berättar om bebådelsen och i apostlagärningarna berättar om apostlarnas erfarenhet vid pingsten. Guds kärlek är inte bara en belöning, en bekräftelse, den är mycket mer. Den är en objektiv verklighet, något som i Nya testamentet kallas ”ny födelse”, ”kärlek” eller ”nytt hjärta”. Teologin kallar det saliggörande nåd. Detta betyder att man tar emot Treenigheten. Att de fylldes med Helig Ande innebär att de fylldes med Treenigheten. Detta kräver en förklaring. Låt oss gå tillbaka till början av berättelsen. ”När pingstdagen kom … ” Pingsten var liksom påsken uppfyllelsen av en profetia. Allt som hände Jesus hade förutsagts av profeterna för att visa att han verkligen var Messias.

I det gamla förbundet var pingsten ett tillfälle då man offrade till Gud av markens gröda. Senare blev det tillfället då man firade lagen, mot bakgrund av de tio buden på berget Sinai. De firade det gamla förbundet då Israel valdes till ett heligt folk, ett utvalt folk. I dag firar judarna pingsten som Tora-festen (Tora = den hebreiska bibeln, Gamla testamentet). De offrade ett lamm och 50 dagar senare fick Mose lagen på stentavlor. 50 dagar efter långfredagen skriver Guds finger på nytt en lag, inte på sten, utan på människors hjärtan.

Den Helige Ande är den nya lagen. Hesekiel skriver: ”Jag skall göra ett nytt förbund med mitt folk. Jag skall skriva min lag i deras hjärtan. ”… ”Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem.” (Hes. 36:27) Det är först när vi tagit emot Anden som vi kan göra detta. Paulus skriver i Romarbrevet 8 i sin stora dikt om den Helige Ande: ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. (Rom. 8:1) I dag finns det fortfarande miljoner människor som söker och längtar efter de goda nyheterna. Andens lag är naturligtvis Guds kärlek, det nya budet som sammanfattar alla lagar och profeter. Vilka är de yttre tecknen?
• Anden befriar oss från fruktan till frihet
• Paulus säger att vi inte längre har en slavs hjärta utan en sons/dotters hjärta.
• En grundläggande och radikal förändring sker i människan

Anden önskar att vi skall fulländas, han vill främja all vår jordiska glädje. Han vet bättre än vi själva vad verklig glädje är. Vår gamla bild av Gud som glädjedödare och motståndare förstörs gradvis och Gud framträder mer och mer för oss som Abba, pappa, Fader. När vi kan vända oss mot Gud och säga Abba, Fader, är vi födda på nytt vilket innebär att upptäcka Faderns kärlek. Från och med nu kommer vårt kristna liv att förändras, inte på grund av fruktan för straff utan av hängivenhet. Det finns två slags lagar: Yttre lagar, bud, föreskrifter, samhälleliga förordningar etc. Dessa måste man lyda, annars blir man straffad. Inre lagar, å andra sidan, fungerar genom sin dragningskraft, inte genom att fösa oss eller dra oss. Vi handlar inte på grund av fruktan, utan med glädje och entusiasm. ”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud.” (Joh. 14:15) Vi lyder Gud helt och fullt därför att hans kärlek gläder oss så mycket. Detta är ett nytt sätt att leva som kristen.

Detta är det viktigaste som den karismatiska förnyelsen har att ge till Kyrkan. Människor dras till den av kärlek, och inte av plikt eller rädsla för straff.
• Vi växer av kärlek, inte av fruktan
• Sakramenten blir levande för oss
• Gud blir vårt liv och vi vill leva i Hans kärlek

Utan detta kan vi leva utifrån vilka idéer som helst om Gud. Människors olika idéer om saker och ting spelar stor roll i Kyrkan. Man har gjort en studie i Frankrike för att se hur Gud framställs i Kyrkan i dag. Det är en deprimerande läsning. Många kristna lever fortfarande med ett Gudsbegrepp från Gamla testamentet. De har inte förstått övergången från lag till kärlek. Vi får aldrig tröttna på att upprepa:

”Kristendomen är en NÅDENS religion”. Kristendomen skiljer sig från alla världens religioner i detta: de flesta religioner talar om vad man får och inte får göra om man vill komma till Gud. Kristendom är INTE vad vi gör för Gud, utan vad Gud har gjort för oss. Alltså är det tacksamhet och inte tvingande regler som utgör grunden för den kristna moralen. Detta är långtifrån klart för alla. Vi behöver den karismatiska förnyelsen för att hålla oss levande, för det finns fortfarande miljontals människor som väntar på att få höra detta budskap.

Hemsida: www.cantalamessa.org