Hem
  |  Login

Helgonkalender:

Minimera

4/4
S:t Isidor

dagens helgon

Levde på 600-talet. Han var mycket lärd och ansedd som den störste läraren i Spanien. Han understödde folkbildningen och verkade för tillkomsten av katedralskolor. I ett bokverk på 20 volymer samlade han all kunskap som fanns att tillgå på 600-talet, och han var känd över hela Europa som medeltidens store läromästare. Dante omnämner honom i Paradiset. Han blev ärkebiskop i Sevilla och var ansedd som en helig man. Den kunskap han samlade var inte bara encyklopedisk, utan integrerad i hans person. Han hade ett stort socialt engagemang, och det berättas att man nästan inte kunde komma in i hans hus på grund av alla krymplingar och fattiga som han gav beskydd åt.


5/4
S:t Vincentius Ferrer

dagens helgon

Född 1350 i Spanien. Dominikan, stor väckelsepredikant. Kämpade för att göra slut på hundraårskriget mellan England och Frankrike. Dog under en predikoresa i Vannes i Frankrike år 1419


7/4
S Jean Baptiste de la Salle (+1719), präst

dagens helgon


11/4
S:t Stanislaw, biskop och martyr (+1079), minnesdag

dagens helgon

(Under påskoktaven firas ej helgondagar)

Blev biskop i Krakow 1072. Hjälpte de fattiga och besökte sina präster varje år. Han brännmärkte kung Boleslaw II´s sedelösa liv och exkommunicerade honom slutligen, varpå kungen med egen hand stack ner honom när han stod inför altaret år 1079.


13/4
S:t Martin I (+656), påve och martyr

dagens helgon

(Under påskoktaven firas ej helgondagar)

Född i Todi, Umbrien, blev påve 649. Kämpade mot heresier. Togs till fånga av kejsaren - greps vid altaret i Lateranbasilikan - och fördes till Konstantinopel. En dödsdom förvandlades till förvisning till Krim där han dog 656.


21/4
Anselm av Cantebury (+1109) biskop och kyrkolärare

dagens helgon

Född i Aosta 1033, benediktinabbot i Normandie 1063-90 och slutligen kraftfull och mycket älskad ärkebiskop av Canterbury. Berömd som kyrklig reformator, talare, skriftställare, teolog, förkämpe för frihet och sanning. Fick titeln kyrkolärare 1709.


25/4
S Markus, evangelist

dagens helgon

1Pet 5:5b-14 Ps 89 Mark 16:15-20


28/4
S Pierre Chanel (+1841) präst och martyr

dagens helgon

Född 1803 i Frankrike, missionär på Söderhavsöarna, där han dog 1804 på ön Futuna. Han var god och klok men hade nästan ingen framgång. En av de omvända var son till öns hövding, som lät avrätta missionären. Efter hans död blev hela öbefolkningen katolsk.


29/4
S Katarina av Siena (+1380) jungfru och kyrkolärare

dagens helgon

1Joh 1:5-2.2 Ps 103 Matt 11:25-30


30/4
S Pius V (+1572) påve

dagens helgon

(under påskoktaven firas ej helgondagar)

Apg 9:1-20 Ps 117 Joh 6:52-59


Dagens läsningar i mässan:

onsdag den 1/4

onsdag vecka 5 fastan,

Dan 3:14-28 Ps: Till Dan B:29-33 Joh 8:31-42

Dan 3:14-20, 24-25, 28
Nebukadnessar sade: "Är det av förakt som ni, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, inte dyrkar mina gudar och inte tillber den gyllene bildstod som jag har låtit ställa upp? Nåväl, allt må vara gott, om ni är redo, att när ni hör ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckpipor och alla slags andra instrument, faller ned och tillber den bildstod som jag har låtit göra. Men om ni inte tillber, då skall ni i samma stund bli kastade i den brinnande ugnen, och vilken är väl den gud som då kan rädda er ur min hand?"

Då svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till kungen: "O Nebukadnessar, vi behöver inte ge dig något svar på detta. Om vår Gud, den som vi dyrkar, förmår rädda oss, så skall han också rädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o kung. Men om han inte vill det, så må du veta, o kung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar, och att vi inte vill tillbe den gyllene bildstod som du har låtit ställa upp."

Då uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, så att hans ansikte förvandlades. Och han hävde upp sin röst och befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare än man någonsin hade sett den vara. Och några handfasta män i hans här fick befallning att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.

Då blev kung Nebukadnessar förskräckt och stod upp med hast och frågade sina rådsherrar och sade: "Var det inte tre män som vi lät kasta bundna i elden?" De svarade och sade till kungen: "Jo förvisso, o kung."
Han fortsatte och sade: "Och ändå ser jag nu fyra män, som går lösa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem, och den fjärde ser ut, som om han var en gudason."
Då hävde Nebukadnessar upp sin röst och sade: "Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare, vilka så förtröstade på honom, att de överträdde kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud!"

---

Joh 8:31-42
Vid den tiden sade Jesus till de judar som trodde på honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria."
De sade: "Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?"
Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. Om nu Sonen befriar er, blir ni verkligen fria. Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader."
De svarade: "Vår fader är Abraham."
Då sade Jesus: "Är ni Abrahams barn, borde ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig – den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. Ni gör er faders gärningar."
Då sade de: "Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan."
Jesus svarade: "Om Gud vore er fader, skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig."
Fastan II

Bön:
Barmhärtige gud, helga och upplys våra hjärtan genom boten, och liksom du har gett oss viljan att tjäna dig, så ge oss också svar på våra böner. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


torsdag den 2/4

torsdag vecka 5 fastan,

1 Mos 17:3-9 Ps 105:4-9 Joh 8:51-59

1 Mos 17:3-9:
Abram föll ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom:

"Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk. Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk. Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från dig. Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och dina ättlingars Gud. Jag skall ge dig och dina ättlingar det land där du nu bor som främling, hela Kanaan, som egendom för all framtid. Och jag skall vara deras Gud."
Vidare sade Gud till Abraham: "Du å din sida skall hålla mitt förbund, du och dina ättlingar i släktled efter släktled.

---

Ps 105:4-9:
Sök er till Herren och hans makt,
träd ständigt fram inför honom.
Tänk på de under han har gjort,
hans tecken och hans domslut,
ni barn till Abraham, hans tjänare,
söner till Jakob, hans utvalde.

Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
För evigt minns han sitt förbund,
i tusen släktled det bud han gav,
förbundet han slöt med Abraham
och sin ed till Isak.

---

Joh 8:51-59:
Vid den tiden sade Jesus: "Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden."

Judarna sade: "Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?"

Jesus svarade: "Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud. Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord. Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig."
Judarna sade då till Jesus: "Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham."
Han svarade: "Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till."

Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet.

____
Fastan II

Bön:
Var oss nära, Herre, i vår bön och omge oss med din barmhärtighet, så att vi, rena från synd, lever i din vänskap och ärver den härlighet du lovat oss. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud,som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


fredag den 3/4

fredag vecka 5 fastan,

Jer 20:10-13 Ps 18:2-7 Joh10:31-42

Jer 20:10-13:
Jeremia sade:

Jag hör mig förtalas av många: skräck från alla sidor! "Anklaga honom!" "Ja, vi vill anklaga honom!" Alla som har varit mina vänner vaktar på att jag skall falla: "Kanhända skall han låta locka sig, så att vi blir honom övermäktiga och får ta hämnd på honom."

Men Herren är med mig som en väldig hjälte. Därför skall mina förföljare komma på fall och inget förmå. Ja, de skall storligen komma på skam, därför att de ej hade förstånd. De skall drabbas av en evig vanära, som inte skall bli glömd.

Ty Herren Sebaot prövar med rättfärdighet, han ser njurar och hjärta. Så skall jag då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak. Sjung till Herrens ära, lova Herren, ty han räddar den fattiges själ ur de ondas hand.

---

Ps 18:2-7:
Jag har dig kär, Herre, min styrka,
Herre, min klippa, min borg och min räddare,
min Gud, berget som är min tillflykt,
min sköld och mitt starka värn, min fristad.

Till Herren, den högtlovade, ropade jag,
och jag blev räddad från mina fiender.
Dödens bränningar brusade kring mig,
förödelsens stormflod skrämde mig.
Dödsrikets snaror omgav mig,
framför mig väntade dödens fällor.

I min förtvivlan klagade jag för Herren,
ropade jag till min Gud,
och han hörde min röst i sitt tempel,
mitt rop nådde fram till hans öra.

---

Joh 10:31-42
Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom.
Jesus sade till dem: "Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?"
Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa."
Jesus sade: "Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig. Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern."
De försökte återigen gripa honom, men han kom undan. Sedan begav han sig på nytt till den plats på andra sidan Jordan där Johannes först hade döpt. Där stannade han, och många kom till honom. De sade att Johannes visserligen inte hade gjort något tecken men att allt som han hade sagt om Jesus var sant. Och många kom där till tro på honom.

____
Fastan II

Bön:
Herre, lös ditt folk ur syndens band, förlåt oss våra överträdelser, och låt oss, trots vår svaghet, leva som benådade och fria människor. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


lördag den 4/4

lördag vecka 5 fastan,

Hes 37:21-28 Ps:Jer 31:10-12b,13 Joh 11:45-56

Hes 37:21-28
Så säger Herren, Gud: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de har måst vandra bort. Jag skall samla ihop dem från alla håll och föra dem in i deras land. Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, en och samma kung skall de alla ha. De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken. Sedan skall de inte mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de har syndat, och skall rena dem, så att de blir mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Och min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall så alla ha en och samma herde.

Och de skall vandra efter mina lagar och hålla mina stadgar och göra efter dem. Så skall de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det som era fäder bodde i. De skall själva få bo där, likaså deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen. Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund, ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och låta min helgedom stå bland dem evinnerligen. Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Så skall folken erfara att jag är Herren, som helgar Israel, då nu min helgedom förblir ibland dem evinnerligen.

---

Jer 31:10-12b, 13:
Hör Herrens ord, ni främmande folk,
förkunna det i de fjärran kustländerna:
Han som skingrade Israel skall samla dem.
Han skall vakta dem som herden sin hjord.
Ty Herren friköper Jakob
och räddar dem från övermakten.

De skall komma till Sions höjd och jubla,
de skall stråla av lycka över allt vad Herren ger,
över säd och vin och olja,
över får och oxar.
Då skall flickorna dansa i glädje,
ynglingar och gamla fröjdas.
Deras sorg skall jag vända i jubel,
jag skall ge dem tröst och glädje efter smärtan.

---

Joh 11:45-56
Vid den tiden kom många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, till tro på honom. Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort.
Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: "Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. Om vi låter honom fortsätta, börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk."
En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under."
Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket, utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.

Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.
De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: "Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?"

____
Fastan II

Bön:
Gud, du som ger oss vad vi bäst behöver och under fastan gläder oss med nåd i överflöd, vänd din blick till ditt utvalda folk: håll din hand över de redan döpta och över dem som ännu väntar på sin nya födelse. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


söndag den 5/4

palmsöndagen, PALMSÖNDAGEN

Jes 50:4-7 Ps 22:8-9, 17-20, 23-24 Fil 2:6-11 Matt 26:14-27:66 (processionen: Matt 21:1-11)

Jes 50:4-7:
Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,
så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt
att lyssna på lärjungars vis.

När Herren Gud öppnade mina öron
gjorde jag inte motstånd,
drog mig inte undan.
Jag lät dem prygla min rygg
och slita mig i skägget,
jag gömde inte ansiktet
när de skymfade mig och spottade på mig.
Herren Gud hjälper mig,

därför känner jag inte skymfen,
därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,
jag vet att jag inte blir sviken.

---

Ps 22:8-9, 17-20, 23-24:
Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
"Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
- han är ju älskad av Herren."
Du hjälpte mig ut ur min moders liv,
du lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Från min födelsestund är mitt liv i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit min Gud.

Dröj inte långt borta, jag är i nöd,
och ingen finns som hjälper mig.
Tjurar skockar sig runt mig,
jag är kringränd av bestar från Bashan.
Hundar samlas runt mig,
jag omringas av en hord av våldsmän.
Händer och fötter är skrumpnade,
jag kan räkna varje ben i min kropp.
De står där och stirrar på mig,
de delar mina plagg emellan sig,
de kastar lott om mina kläder.

Men du, Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp!
Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder,
i tempelskaran skall jag prisa dig.
Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, Jakobs ätt,
bäva för honom, Israels ätt!

---

Fil 2:6-11:
Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

---

Matt 26:14-27:66:

Judas blir förrädare
En av de tolv, han som hette Judas Iskariot, gick till översteprästerna och sade: ”Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?” De räknade upp trettio silvermynt åt honom.Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

Påskmåltiden förbereds
Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.” Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

Jesus utpekar förrädaren
På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte jag, herre?”
Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.”
Judas, som skulle förråda honom, sade: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”

Den sista måltiden
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.”

Jesus förutsäger Petrus förnekelse
När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Då sade Jesus till dem: ”I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.”
Petrus svarade honom: ”Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.”
Men Jesus sade: ”Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.”
Petrus sade: ”Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.” Och detsamma sade alla lärjungarna.

Jesus i Getsemane
Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: ”Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.” Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom,och han sade till dem: ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.”

Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.”
Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: ”Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.”
Sedan gick han bort och bad för andra gången: ”Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.”
När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord.
Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: ”Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.”

Jesus fängslas
Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: ”Den som jag kysser är det, grip honom.” Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom.
Jesus sade till honom: ”Min vän, nu har du gjort ditt.” Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till honom: ”Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?”

Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.” Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Förhöret inför rådet
De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta.

Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två som påstod att han hade sagt: ”Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.”
Då reste sig översteprästen och frågade: ”Har du inget att svara på deras beskyllningar?” Men Jesus teg. Och översteprästen sade: ”Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.”
Jesus svarade: ”Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.”
Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. Vad säger ni?” De svarade: ”Han förtjänar döden.”
Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar och sade: ”Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?”

Petrus förnekar Jesus
Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: ”Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.”
Men han förnekade det inför alla och sade: ”Jag förstår inte vad du talar om.” Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: ”Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.”
Han förnekade det på nytt och svor på det: ”Jag känner inte den mannen.” Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: ”Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.”
Då svor han och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” I samma ögonblick gol en tupp.
Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger”, och han gick ut och grät bittert.

Jesus inför Pilatus
På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus avrättad. De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren.

När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” De svarade: ”Vad angår det oss? Det är din sak.” Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig.
Översteprästerna tog pengarna och sade: ”Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.” Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern.
Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.

Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: ”Du är alltså judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger det.”
Och när han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inte. Då sade Pilatus till honom: ”Hör du inte vad de beskyller dig för?”
Men han svarade inte på en enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad.

Barabbas friges. Jesus döms
Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan. Det fanns just då en känd fånge som hette Jesus Barabbas. När folket nu var samlat frågade Pilatus: ”Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?” Han visste att det var av avund mot Jesus som man hade utlämnat honom.

Medan han satt på domartribunen fick han detta bud från sin hustru: ”Du skall inte ha med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft mardrömmar i natt för hans skull.” Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad. Ståthållaren sade nu till dem: ”Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?” De svarade: ”Barabbas.”
Pilatus frågade: ”Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?” Alla svarade: ”Han skall korsfästas!”
Han frågade: ”Vad har han gjort för ont?” Men de ropade ännu högre: ”Han skall korsfästas!”
När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sade: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.”
Men hela folket ropade: ”Hans blod må komma över oss och våra barn.”
Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Soldaterna hånar Jesus
Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan omkring honom. De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa och vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade: ”Leve judarnas konung.” De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. Och när de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.

Korsfästelsen
På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka.

När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.

Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.”
Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.” På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

Jesu död
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen.

Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).

Några som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. Då sade de andra: ”Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.” Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.
Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: ”Den mannen måste ha varit Guds son.” Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.

Gravläggningen
På kvällen kom en rik man från Arimataia som hette Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas, och Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.

Nästa dag — det var dagen efter förberedelsedagen — gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus och sade: ”Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.” Pilatus svarade: ”Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.” De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

____
Påsk A

Bön:
Allsmäktige, evige Gud, för att ge oss en förebild i ödmjukhet ville du att vår Frälsare blev människa och lydig intill döden på ett kors. Låt oss i alla livets skiften hålla fast vid honom som härdade ut till slutet, och låt oss en gång få dela hans härlighet. Genom honom, Jesus Kristus vår Herre och Gud som med dig Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


måndag den 6/4

måndag stilla veckan, Måndag i stilla veckan

Jes 42:1-7 Ps 27:1-3, 13-14 Joh 12:1-11

Jes 42:1-7
Se, över min tjänare, som jag uppehåller,
min utkorade, till vilken min själ har behag,
över honom har jag låtit min Ande komma.
Han skall utbreda rätten bland folken.
Han skall inte skria eller ropa
och inte låta höra sin röst på gatorna.
Ett brutet rör skall han inte sönderkrossa,
och en tynande veke skall han inte utsläcka.
Han skall i trofasthet utbreda rätten.
Hans kraft skall inte tyna bort eller brytas,
intill dess att han har grundat rätten på jorden.
Havsländerna väntar efter hans lag.

Så säger Gud, Herren,
han som har skapat himmelen och utspänt den,
han som har utbrett jorden
med vad som alstras av den,
han som har givit liv åt folket som är på den,
och ande åt dem som vandrar där:
Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet,
och jag vill fatta dig vid handen
och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket
och sätta dig till ett ljus för folkslagen,
för att du må öppna blinda ögon
och föra fångar ut ur fängelset,
ja, ur fångenskapen dem som sitter i mörkret.

---

Ps 27:1-3, 13-14:
Herren är mitt ljus och min räddning,
vem skulle jag frukta?
Herren är ett värn för mitt liv,
vem skulle jag bäva för?

När de onda kommer emot mig
för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
då skall de själva snava och falla.

Om en krigshär hotar mig
känner jag ingen fruktan,
om kriget kommer
är jag ändå trygg.
Jag är viss om att möta Herrens godhet
här i de levandes land.
Hoppas på Herren!
Var stark, fatta mod
och hoppas på Herren!

---

Joh 12:1-11
Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam.
Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom sade: "Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit.
Men Jesus sade: "Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."

En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.
Påsk II

Bön:
Allsmäktige Gud, ge oss, som genom egen svaghet kommer till korta, ny kraft genom det lidande din Son har uthärdat för vår skull, han som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


tisdag den 7/4

tisdag stilla veckan, Tisdag i stilla veckan

Jes 49:1-6 Ps 71:1-4a, 5b-6, 15, 17 Joh 13:21-33, 36-38

Jes 49:1-6
Hör på mig, ni fjärran länder,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn
redan i min mors sköte.

Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd
och gömde mig under sin skyddande hand,
han gjorde mig till en vass pil,
som han förvarade i sitt koger.

Han sade till mig: Du är min tjänare, Israel,
genom dig skall jag visa min härlighet.
Jag tänkte: Förgäves har jag ansträngt mig,
fruktlöst och fåfängt förött min kraft.
Ändå skall Herren ge mig min rätt,
min lön finns hos min Gud.

Nu har Herren talat,
han som skapade mig till sin tjänare
redan i moderlivet,
för att jag skulle föra Jakob tillbaka
och låta Israel samlas hos honom.
Så skulle jag vinna ära inför Herren
och min Gud vara min styrka.

Han säger: Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden

---

Ps 71:1-4a, 5b-6, 15, 17:
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
Du som är trofast, hjälp mig, befria mig,
lyssna på mig och rädda mig.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.

Befria mig, Gud, ur de ondas grepp.
Du är mitt hopp, o Herre, min Gud,
min trygghet ända från min ungdom.
Från min första stund har du varit mitt stöd,
från moderlivet min styrka.

Jag vill vittna om din trofasthet,
ständigt vittna om den hjälp du ger,
fast jag aldrig förmår det till fullo.
Gud, från min ungdom har du fostrat mig,
och ännu förkunnar jag dina under.

---

Joh 13:21-33, 36-38
Jesus skakades i sitt innersta och vittnade: ", jag säger er: en av er kommer att förråda mig." Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade.

En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?"
Jesus svarade: "Han som får brödet som jag nu doppar." Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: "Gör genast vad du skall göra!"

Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.

När Judas hade gått sade Jesus: "Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma.

Simon Petrus frågade: "Vart går du, herre?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig."
Petrus sade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig."
Då sade Jesus: "Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig."

____
Påsk II

Bön:
Allsmäktige, evige Gud, ge oss nåd att leva så av Herrens lidandes mysterium, att vi blir fria från all skuld. Genom honom, Jesus Kristus, din Son som med dig Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


onsdag den 8/4

onsdag stilla veckan, Onsdag i stilla veckan

Jes 50:4-9a Ps 69:8-10, 21b-22, 31, 33-34 Matt 26:14-25

Jes 50:4-9a
Herren, Herren har givit mig en tunga med lärdom
så att jag förstår att genom mina ord styrka den trötte.
Han väcker var morgon mitt öra,
han väcker det till att höra på lärjungesätt.
Ja, Herren, Herren har öppnat mitt öra,
och jag har ej varit motsträvig, jag har ej vikit tillbaka.
Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig
och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget.
Jag dolde inte mitt ansikte mot smädelse och spott.
Men Herren, Herren hjälper mig,
därför kände jag ej smädelsen,v därför gjorde jag min panna hård som sten.
Jag visste ju att jag ej skulle komma på skam.
Den som dömer mig fri är nära,
vem vill då gå till rätta med mig?
Må han träda fram tillsammans med mig.
Vem vill vara min anklagare? Må han komma hit till mig.
Se, Herren, Herren hjälper mig,
vem vill då döma mig skyldig?

---

Ps 69:8-10, 21b-22, 31, 33-34
Det är ju för din skull man hånar mig
och mitt ansikte rodnar av skam.
Jag har blivit en utstött bland mina bröder,
en främling för min moders barn.
Lidelsen för ditt hus har förtärt mig,
jag smädas av dem som smädar dig.
Jag hoppades på medkänsla,
men förgäves,
på någon som ville trösta mig,
men ingen fanns.

De förgiftade min mat,
i min törst fick jag ättika att dricka.
Jag vill prisa Guds namn med sång
och tacka och lova honom.
De betryckta skall se det och glädjas,
ni som söker er till Gud skall få nytt mod,
ty Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte de fångna.

---

Matt 26:14-25
Vid den tiden gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?"
Han svarade: "Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar." Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: "Sannerligen, en av er skall förråda mig." De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, herre?"
Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född."
Judas, som skulle förråda honom, sade: "Det är väl inte jag, rabbi?"
Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
Påsk II

Bön:
Gud, du som lät din ende Son ta på sig korsets tyngd för att befria oss från ovännens makt, låt oss med alla dina tjänare nå fram till uppståndelsen. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


torsdag den 9/4

skärtorsdag, Skärtorsdagen

2 Mos 12:1-8, 11-14 Ps 116:12-13, 15-18 1Kor 11:23-26 Joh 13:1-15

2 Mos 12:1-8, 11-14
Herren sade till Mose och Aron i Egypten: "Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad. Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll. Men om hushållet är för litet för ett helt djur skall husfadern och hans närmaste granne tillsammans ta ett djur, alltefter antalet personer; ni skall göra beräkningen med hänsyn till vad var och en äter. Djuret skall vara felfritt, årsgammalt och av hankön och tas från fåren eller från getterna. Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker. Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det. Köttet skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd och beska örter. Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk. Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom – jag är Herren. Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten.

Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den."

---

Ps 116:12-13, 15-18:
Hur skall jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
Jag lyfter räddningens bägare
och åkallar Herren.
De trognas liv
är dyrbart i Herrens ögon.

Herre, jag är din tjänare,
bara din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina bojor.
Jag vill frambära tackoffer åt dig,
jag vill åkalla Herren.
Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk

---

1 Kor 11:23-26
Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig." Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.

Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer."

---

Joh 13:1-15: Jesus tvättar lärjungarnas fötter
Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.

De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig.

När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter!"
Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det."
Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!" Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig."
Då sade Simon Petrus: "Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet."
Men Jesus sade till honom: "Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla." Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.

När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: "Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.
Påsk ABC

Bön:
Gud, vår Fader, att älska dig är nödvändigt och rätt. Ge oss din nåd i överflödande mått, så att vi genom Kristi uppståndelse når det eviga liv som du genom hans död har lovat oss. Genom honom, din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


fredag den 10/4

långfredag, Långfredagen

Jes 52:13-53:12 Ps 31:2, 6, 12-13, 15-17, 25 Heb 4:14-16, 5:7-9 Joh 18:1-19:42

Jes 52:13-53:12
Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.
Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.
Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?

Som en späd planta växte han upp inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.

Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.

Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.

Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.

Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.

---

Ps 31:2, 6, 12-13, 15-17, 25:
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig,
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud
för alla mina fienders skull.
Jag blir hånad,
jag är en börda för mina grannar,
en skräck för mina vänner,
de som ser mig på gatan viker undan.
Jag är bortglömd som en död,
jag är som ett krossat kärl.

Men jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: Du är min Gud.
I din hand ligger mina dagar,
rädda mig ur mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
Låt ditt ansikte lysa över mig,
hjälp din tjänare i din godhet!
Var starka, fatta mod,
alla ni som hoppas på Herren!

---

Heb 4:14-16; 5:7-9
När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.

Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning.

---

Joh 18:1-19:42

Jesus fängslas
När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen.

Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade: "Det är jag." Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: "Det är jag" vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen: "Vem söker ni?" och när de svarade: "Jesus från Nasaret" sade han: "Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå." Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: "Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad." Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus: "Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?"

Förhöret hos översteprästen.
Petrus förnekar Jesus Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket.

Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan vid porten sade till Petrus: "Hör inte du också till den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det gör jag inte." Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem.

Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus sade: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt." En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?"Jesus sade: "Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?"

Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas. Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom: "Hör inte du också till hans lärjungar?" Petrus förnekade det: "Nej, det gör jag inte." Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av: "Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?" Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.

inför Pilatus
Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. Pilatus gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" De svarade: "Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig." Pilatus sade: "Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag." Men judarna svarade: "Vi har inte rätt att döda någon."Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö.

Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade: "Så du är judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" Pilatus sade: "Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag." Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst." Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"

Jesus skymfas. Pilatus villrådighet
Sedan gick han ut igen till judarna och sade: "Jag kan inte finna honom skyldig till något. Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?" Då ropade de igen: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en rövare.

Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de gav honom örfilar.

Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: "Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något." Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: "Här är mannen." Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: "Korsfäst, korsfäst!" Pilatus sade: "Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något."Judarna svarade: "Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son." När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade då: "Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld." Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: "Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren."

Domen och korsfästelsen
När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. Joh 19:14 N Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung." Då ropade de: "Bort med honom! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig.

Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: "Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung."
Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."

Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den." Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.

Jesu död
Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig." Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten - det var en stor sabbat - bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre.

Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.

Gravläggningen
Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen.

Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.

____
Påsk ABC

Bön:
Herre, se till denna din familj, för vilken vår Herre, Jesus Kristus inte tvekade att överlämna sig i syndares händer och lida korsets död. Genom honom, Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


lördag den 11/4

påskafton, Påskafton

1Mos 1:1-2:2, 1Mos 22:1-18, 2Mos 14:15-15:1 Jes 54:5-14, Jes 55:1-11, Bar 3:9-15 32-4:4, Hes 36:16-17a,18-28, Rom 6:3-11, Ps 118, Matt 28:1-10

Läsningar i påskvakan:

1 Mos 1:1-2:2
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: "Ljus, bli till!" Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Gud sade: "I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten." Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt." Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

Gud sade: "Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden." Och det blev så. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott.

Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen. Gud sade: "På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden." Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott.

Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen. Gud sade: "Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet." Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig."

Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen. Gud sade: "Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter." Och det blev så. Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.

Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden." Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden."

Gud sade: "Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta.
Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta." Och det blev så.
Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott.

Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort.

---

1 Mos 22:1-18,
2 Mos 14:15-15:1,
Jes 54:5-14,

---

Jes 55:1-11 :
Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala!
Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,
er lön på sådant som inte mättar?
Lyssna till mig, så får ni äta gott
och njuta av feta rätter.

Kom till mig och hör noga på,
lyssna, så får ni liv.
Jag sluter ett evigt förbund med er,
den nåd jag visat David skall bestå.
Honom gjorde jag till ett vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet.

Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta.

Mina planer är inte era planer
och era vägar inte mina vägar,
säger Herren.
Liksom himlen är högt över jorden,
så är mina vägar högt över era vägar,
mina planer högt över era planer.

Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,

så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag.

---

Bar 3:9-15 32-4:4,
Hes 36:16-17a,18-28,
Rom 6:3-11,

Matt 28:1-10: Kvinnorna vid graven
Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven.

Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda.

Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.” De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar.
Påsk ABC

Bön:
Allsmäktige evige Gud, du vars ende Son steg ner till dödsrikets djup för att befria dem som hållits fångna där, låt alla dem som i dopet blivit begravda med Kristus med honom uppstå till det nya livet. Genom honom, Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


söndag den 12/4

påskdagen, PÅSKDAGEN

Apg 10:34a, 37-43 Ps 118:1-2, 16-17, 22-23 Kol 3:1-4 Joh 20:1-9

Apg 10:34a, 37-43
När Petrus var i Caesarea, hos Cornelius, tog han till orda: "Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

---

Kol 3:1-4
Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.

---

Johannes 20:1-9
Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.

Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in.

Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
Bibel 2000, (Ã?rebro, Sweden: Vision Data Systems) 1999.
Påsk ABC

Bön:
Allsmäktige Gud, du som har låtit Kristus vinna seger över döden och öppnat evighetens portar, sänd oss din helige Ande och låt oss stå upp till det nya livet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


måndag den 13/4

annandag påsk,

Apg 2:14, 22-33 Ps 16:1-2a, 5, 7-11 Matt 28:8-15

Apg 2:14, 22-33
På pingstdagen tog Petrus till orda och talade till dem som var i Jerusalem: "Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. Ty David säger om honom:

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,
han står vid min sida för att jag inte skall vackla.
Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket
eller låta din helige möta förgängelsen.
Du har visat mig livets vägar.
Du skall uppfylla mig med glädje,
när jag får se ditt ansikte.

Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen. Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den helige Ande av Fadern, har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör."

---

Ps 16:1-2a, 5, 7-11:
Skydda mig, Gud, jag flyr till dig.
Jag säger till Herren: Min härskare,
mitt högsta goda är du.
Herren är min andel, min bägare.
Du bestämmer mitt öde.
Jag vill prisa Herren, han ger mig råd,
mitt inre förmanar mig om natten.

Jag har alltid Herren inför mig,
när han står vid min sida vacklar jag inte.
Därför gläds mitt hjärta och jublar,
min kropp är i trygghet,
ty du lämnar mig inte åt dödsriket,
du låter inte din trogne se graven.
Du visar mig vägen till liv,
hos dig finns glädjens fullhet,
ständig ljuvlighet i din högra hand.

---

Matt 28:8-15
Kvinnorna lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom.
Men Jesus sade till dem: ?Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.?

Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Matt 28:12 Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem:
?Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.? Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag.

____
Påsk II

Bön:
Gud, vår Fader, du låter kyrkan bli moder till många barn. Låt oss, som i tro mottagit dopets nåd, i våra handlingar hålla den levande och verksam. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


tisdag den 14/4

tisdag vecka 1 påsk, Tisdag i påskoktaven

Apg 2:36-41 Ps 33 Joh 20:11-18

Apg 2:36-41
På pingstdagen sade Petrus till judarna: "Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort Jesus till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst."
Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" Petrus svarade: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den helige Ande som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla." Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: "Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte."
De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen.

---

Joh 20:11-18
Vid den tiden stod Maria och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: "Varför gråter du, kvinna?"
Hon svarade: "De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom."
När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: "Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?"
Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: "Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom."
Jesus sade till henne: "Maria." Hon vände sig om och sade till honom: "Rabbouni!" (det är hebreiska och betyder mästare).
Jesus sade: "Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud."

Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Påsk II

Bön:
Gud, vår Fader, du låter kyrkan bli moder till många barn. Låt oss, som i tro mottagit dopets nåd, i våra handlingar hålla den levande och verksam. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


onsdag den 15/4

onsdag vecka 1 påsk, Onsdag i påskoktaven

Apg 3:1-10 Ps 105 Luk 24:13-35

Apg 3:1-10
Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in, bad han om en allmosa. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!"
Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem.
Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!" Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.

---

Luk 24:13-25
Två lärjungar var på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade, kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: "Vad är det ni går här och talar med varandra om?"
De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar."
– "Vad har hänt?" frågade han.
De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte."
Då sade han: "Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?" Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.

De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: "Stanna hos oss. Det börjar bli kväll, och dagen är snart slut." Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem, tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?"

De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: "Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon." Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
Påsk II

Bön:
Gud, du som varje år lyser upp våra liv med ljuset från Herrens uppståndelse, låt oss i denna högtid se en glimt av himlen. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


torsdag den 16/4

torsdag vecka 1 påsk, Torsdag i påskoktaven

Apg 3:11-26 Ps 8 Luk 24:35-48

Apg 3:11-26
Hela folkskaran strömmade till Salomos pelarhall. Den botade lame ville inte släppa Petrus och Johannes, och alla skockades i förundran omkring dem. Då sade Petrus till folket: "Israeliter, varför blir ni förvånade över det här? Ni stirrar på oss som om det var genom vår egen kraft eller fromhet vi fick mannen att gå. Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och som ni förnekade inför Pilatus, när han hade beslutat sig för att frige honom.

Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om. Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt mannen som ni ser här och som ni känner. Den tro som kommer genom detta namn har gett honom full hälsa i allas er åsyn.

Nu vet jag, mina bröder, att ni handlade av okunnighet, ni liksom era ledare. Men på så sätt har Gud låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter: att hans Messias skulle lida. Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade. Då skall den tid komma från Herren då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus, fast himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början.

Mose sade: En profet lik mig skall Herren, er Gud, låta stå upp ur era bröders led. Lyssna till honom och gör allt vad han säger er. Var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. Sedan har alla profeter som har uppträtt, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: Genom dina efterkommande skall alla släkten på jorden bli välsignade.

Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg."

---

Luk 24:35-48
Vid den tiden berättade lärjungarna vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet. Medan de ännu talade, stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: »Frid över er!« De blev rädda och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: "Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har." Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: "Finns det något att äta här?" De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt.

Han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.« Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: »Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta."
Påsk II

Bön:
Gud, vår Fader, du förenar alla folk i bekännelsen av ditt heliga namn. Låt dem som i dopets källa blivit födda på nytt växa samman till ett i tro och handling. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


fredag den 17/4

fredag vecka 1 påsk, fredag i påsloktaven

Apg 4:1-12 Ps 118 Joh 21:1-14

Apg 4:1-12
Medan Petrus och Johannes talade till folket överraskades de av prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna, som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll. Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män.

Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Jonathas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. De lät föra fram apostlarna och frågade dem: "Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?"
Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: "Ni äldste och folkets ledare, när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. Jesus är stenen som ratades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss."

---

Joh 21:1-14
Vid den tiden visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: "Jag ger mig ut och fiskar." De sade: "Vi följer med dig."

De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: "Mina barn, har ni ingen fisk?" De svarade nej, och han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni."
De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken.
Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren!" När Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: "Hämta några av fiskarna som ni just fick." Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.

Jesus sade till lärjungarna: "Kom och ät." Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

____
Påsk II

Bön:
Allsmäktige Gud, du som har låtit Kristus vinna seger över döden och öppnat evighetens portar, sänd oss din helige Ande och låt oss stå upp till det nya livet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


lördag den 18/4

lördag vecka 1 påsk, Lördag i påskoktaven

Apg 4:13-21 Ps 118 Mark 16:9-15

Apg 4:13-21
När de äldste och skriftlärda såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus, och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra. "Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det. Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket, måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet."

De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade dem: "Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört." Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett.

---

Mark 16:9-15
När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten, visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sade till dem: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen."
Påsk II

Bön:
Gud, du låter nåden flöda över dem som tror på dig. Vänd blicken till ditt älskade folk, och låt var och en som föds på nytt i dopet bli klädd i odödlighet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och gud, som med dig Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


söndag den 19/4

söndag vecka 2 påsk,

Apg 2:42-47 Ps 118:2-4, 13-15, 22-24 1 Petr 1:3-9 Joh 20:19-31

Apg 2:42-47:
Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna.

De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

---

Ps 118:2-4, 13-15, 22-24:
Sjung, du Israels folk:
evigt varar hans nåd.
Sjung, du Arons ätt:
evigt varar hans nåd.
Sjung, ni som fruktar Herren:
evigt varar hans nåd.

De trängde mig hårt, jag var nära att falla,
men Herren kom mig till hjälp.
Herren är min kraft och mitt värn,
han blev min räddning.

Hör hur segerropen skallar,
jubel stiger från de trognas läger:
Herrens hand har visat sin kraft.
Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en hörnsten.
Detta är Herrens eget verk,
det står för våra ögon som ett under.
Detta är dagen då Herren grep in.
Låt oss jubla och vara glada!

---

1 Pet 1:3-9:
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.

Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.

---

Joh 20:19-31: Den uppståndne visar sig. Tomas tvivlar
På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida, tror jag det inte.”

En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

Bibel-82, (Sweden: Vision Data Systems) 1997.

___
Påsk A

Bön:
Barmhärtige, evige Gud, du som gjort oss till ditt eget folk och varje påsk förnyar vår tro, låt nådens gåvor växa till i oss, så att vi allt djupare fattar påskens hemlighet: vår helighet som döpta, vårt nya liv i Anden, vår värdighet som vunnits med Kristi dyrbara blod. Genom honom, din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


måndag den 20/4

måndag vecka 2 påsk,

Apg 4:23-31 Ps 2 Joh 3.1-8

Apg 4:23-31
När Petrus och Johannes hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. När de andra hörde det, började de gemensamt be högt till Gud och sade:
"Härskare, du som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, du som har låtit den helige Ande säga genom vår fader David, din tjänare:

Varför förhäver sig hedningarna,
och varför smider folken fåfänga planer?
Jordens kungar träder fram
och furstarna gaddar sig samman
mot Herren och mot hans smorde.

Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

När de hade slutat be, skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den helige Ande och förkunnade frimodigt Guds ord.

---

Joh 3:1-8: Jesus och Nikodemus
Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd.
Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom."
Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike."
Nikodemos svarade: "Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?"
Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden."
Påsk II

Bön:
Herre, allsmäktige Gud, ge oss kraft att hela denna dag behaga dig i tanke, tal och handling. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


tisdag den 21/4

tisdag vecka 2 påsk,

1 Pet 5:5b-14 Ps 89 Mark 16:15-20


Påsk II

Bön:
Gud, du som har sänt oss din Ande som en första början av vårt himmelska liv, gör oss till vittnen om den Uppståndnes kraft och beredda att ta emot allt vad du har lovat oss. Genom honom, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


onsdag den 22/4

onsdag vecka 2 påsk,

Apg 5:17-26 Ps 34 Joh 3:16-21

Apg 5:17-26
Översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukeernas parti, ingrep mot apostlarna och satte dem i stadshäktet. Men på natten öppnade en ängel från Herren fängelsets dörrar och förde ut apostlarna och sade: "Gå och ställ er i templet och låt folket höra allt om detta nya liv." De lydde och gick tidigt på morgonen till templet och undervisade.
När översteprästen och hans närmaste män kom dit, kallade de samman rådet, alltså hela den beslutande församlingen i Israel, och skickade sedan bud till fängelset för att hämta apostlarna. Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där, utan vände tillbaka och rapporterade: "Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne."
När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta, kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna. Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket. Då gick kommendanten och tjänarna bort och hämtade dem, men utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.

---

Joh 3:16-21
Vid den tiden sade Jesus till Nikodemos: "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill."
Påsk II

Bön:
Herre, må kärleken flamma upp på nytt, när vi i påsken firar hur människan fått sin värdighet tillbaka och blivit krönt med hoppet om härlighet. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


torsdag den 23/4

torsdag vecka 2 påsk,

Apg 5:27-33 Ps 34 Joh 3:31-36

Apg 5:27-33
När tempelkommendanten och hans män kom tillbaka med apostlarna, förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: »Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.« Petrus och apostlarna svarade: »Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. Om allt detta kan vi vittna, och likaså den helige Ande som Gud har gett åt dem som lyder honom.« Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem.

---

Joh 3:31-36
Vid den tiden sade Jesus till Nikodemos: "Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen vittnar om vad han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. Den som tar emot hans vittnesbörd erkänner därmed att det Gud säger är sant. Ty den som Gud har sänt talar Guds ord; Gud ger Anden utan att mäta. Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
Påsk II

Bön:
Barmhärtige Gud, låt den nåd du ger oss under denna påsktid bära frukt alla dagar i vårt liv. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


fredag den 24/4

fredag vecka 2 påsk,

Apg 5:34-42 Ps 27 Joh 6:1-15


Påsk II

Bön:
Gud, vår Fader, du som lät din ende Son ta på sig korsets tyngd för att befria oss ur ovännens makt, låt alla dina tjänare nå fram till uppståndelsen. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


lördag den 25/4

lördag vecka 2 påsk,

Apg 6:1-7 Ps 33:1-2,4-5,18-19 Joh 6:16-21

Apg 6:1-7
Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen.
De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst."

Alla de församlade gillade förslaget, och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos, en proselyt från Antiochia, och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem.

Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt. Även en stor mängd präster började omfatta tron.

---

Joh 6:16-21
När det hade blivit kväll gick hans lärjungar ner till sjön och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka.
Det blåste hårt och vågorna gick höga. När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, men han sade till dem: "Det är jag, var inte rädda." Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.
Påsk II

Bön:
Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


söndag den 26/4

söndag vecka 3 påsk,

Apg 2:14a, 22-33 Ps 16:1-2a, 5, 7-11 1 Pet 1:17-21 Luk 24:13-35

Apg 2:14a 22-33:
Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem:

"Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. Ty David säger om honom:

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,
han står vid min sida för att jag inte skall vackla.
Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket
eller låta din helige möta förgängelsen.
Du har visat mig livets vägar.
Du skall uppfylla mig med glädje
när jag får se ditt ansikte.

Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen.

Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga Anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör."

---

Ps 16:1-2a, 5, 7-11:
Skydda mig, Gud, jag flyr till dig.
Jag säger till Herren: Min härskare,
mitt högsta goda är du.
Herren är min andel, min bägare.
Du bestämmer mitt öde.

Jag vill prisa Herren, han ger mig råd,
mitt inre förmanar mig om natten.
Jag har alltid Herren inför mig,
när han står vid min sida vacklar jag inte.

Därför gläds mitt hjärta och jublar,
min kropp är i trygghet,
ty du lämnar mig inte åt dödsriket,
du låter inte din trogne se graven.
Du visar mig vägen till liv,
hos dig finns glädjens fullhet,
ständig ljuvlighet i din högra hand.

---

1 Pet 1:17-21:
Om ni säger Fader när ni åkallar honom som dömer var och en efter hans gärningar utan hänsyn till person, lev då i gudsfruktan under den tid ni vistas här. Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod.

Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror. Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och förhärligat honom, så att ni i er tro också kan hoppas på Gud.

---

Luk 24:13-35: Två lärjungar på vägen till Emmaus
Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade, kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.”
— ”Vad har hänt?” frågade han. De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.”
Då sade han: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?” Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.

De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll, och dagen är snart slut.” Då följde han med in och stannade hos dem.

När han sedan låg till bords med dem, tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?”

De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: ”Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.” Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.

Bibel-82, (Sweden: Vision Data Systems) 1997.

___
Påsk A

Bön:
Helige Gud, genom påskens mysterium blir din kyrka ständigt ung på nytt. Låt vår härlighet som dina barn ge oss osvikligt hopp i väntan på uppståndelsens dag, då allt förvandlas och förnyas. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud som med dig Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


måndag den 27/4

måndag vecka 3 påsk,

Apg 6:8-15 Ps 119 Joh 6:22-29


Påsk II

Bön:
Gud, du ger din sannings ljus åt dem som vandrar fjärran från din väg. Hjälp oss, som kallar oss kristna, att ta avstånd från mörkrets makt och leva i dopets nåd. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


tisdag den 28/4

tisdag vecka 3 påsk,

Apg 7:51-8:1a Ps 31:3c-4, 6ab, 7b, 8a, 17, 21ab Joh 6:30-35

Apg 7:51-8:1a
Stefanus sade: "Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga Anden, ni som era fäder. Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den."

När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. Men fylld av helig Ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul.

Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." Han föll på knä och ropade högt: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden dog han.

Också Saul tyckte det var riktigt att han dödades.

---

Ur Ps 31:
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
Du skall leda och styra mig,
ditt namn till ära.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre,
jag litar på Herren.

Jag vill jubla av glädje över din godhet.
Låt ditt ansikte lysa över mig,
hjälp dina tjänare i din godhet!
Du håller dem gömda hos dig
undan människors ränker,
du bevarar dem i ditt hägn.

---

Joh 6:30-35:
De sade: "Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."
Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv." De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet."
Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

____
Påsk II

Bön:
Gud, vår Fader, du som i vatten och helig Ande tagit bort all synd, fött oss på nytt och öppnat himlens port, skänk oss din nåd alltmer, så att vi inte går miste om något av det du lovat oss. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


onsdag den 29/4

onsdag vecka 3 påsk,

Apg 8:1b-8 Ps 661-3a, 4-7a Joh 6:35-40

Apg 8:1-8:
Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. Några fromma män begravde Stefanos och höll stor dödsklagan över honom.

Men Saul for hårt fram mot församlingen. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse. De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet.

Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. Det blev stor glädje i den staden.

---

Ps 66:1-7:
Hylla Gud, hela världen,
spela och ära hans namn,
ära honom med lovsång!
Säg till Gud: Väldiga är dina verk!
Hela världen tillber dig,
spelar till din ära,
lovsjunger ditt namn.

Kom och se Guds gärningar,
hans väldiga verk bland människor.
Han förvandlade havet till torr mark,
de gick till fots genom floden.
Låt oss glädjas över honom.
Han härskar för evigt i sin makt.
Hans ögon vakar över folken.

---

Joh 6:35-40:
Jesus sade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte. Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen."

____
Påsk II

Bön:
Herre, du har skänkt oss trons och dopets gåvor. Var oss nära i vår bön, och ge os genom Kristi uppståndelse del i det eviga livet. Genom honom, din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


torsdag den 30/4

torsdag vecka 3 påsk,

Apg 8:26-40 Ps 66:8-9, 16-17, 20 Joh 6:44-51

Apg 8:26-40
En ängel från Herren sade till Filippos: "Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.

Anden sade till Filippos: "Gå fram till vagnen och håll dig intill den." Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" - "Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?" svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom. Skriftstället som han läste var detta:

Liksom ett får som leds till slakt,
liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det
öppnade han inte sin mun.
Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans efterkommande,
när hans liv nu upphöjs från jorden?

Hovmannen frågade Filippos: "Säg mig, vem talar profeten om - sig själv eller någon annan?" Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom.

När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?" Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom.

När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han från stad till stad och förkunnade budskapet tills han kom till Caesarea.

---

Ps 66:8-9, 16-17, 20:
Prisa vår Gud, alla folk,
låt lovsången ljuda!
Han bevarar oss vid liv,
han låter inte våra fötter slinta.

Kom och lyssna, alla som fruktar Gud,
jag skall berätta vad han gjort för mig.
Till honom ropade jag,
och lovsång låg redo på min tunga.
Lovad vare Gud,
som inte avvisade min bön,
inte vägrade mig sin nåd.

---

Joh 6:44-51:
Vid den tiden sade Jesus: "Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv.

Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen och de dog. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva."

____
Påsk II

Bön:
Välsignad är du, Herre, som i denna påskens tid låter kärlekens gåvor flöda över. Låt oss befrias från mörkret och orubbligt hålla fast vid sanningens ord. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.


 

Mässan, tideböner on line:

[Påvens kapell S:ta Marta mässa varje morgon 07.00 samt annat från Vatikanen]

[Taize tidebön via Fb-sidan varje dag 20.30]

[S:t Lars Uppsala via Fb-sidan sö 11.00 Även vardagar, se hemsidan]

[Dagens läsningar på
Sthlms katolska stifts
hemsida
]

Andlig kommunion: Man kan be följande bön.
“My Jesus, I believe that You are present in the Most Holy Sacrament of the altar. I love You above all things, and I desire to receive You into my soul. Since I cannot at this moment receive You sacramentally, come at least spiritually into my heart ... I embrace You as if You were already there and unite myself wholly to You. Never permit me to be separated from You.”  [påve Franciskus, CNS]

 

 

Ekumeniskt:

Appar från Fjellander Media:Tidegärden för IPadTidegärden för Android